Religionen i tiden

Fler krönikor från Skrivarlinjen, vårterminen 2017. Här skriver Dennis Forsgren.

Religionen i tiden

Vi lever i ett religiöst tidevarv. Tron är grunden för vår argumentation när vi ställer god moral mot ond moral för försöka reda ut något kring människans ensliga lott på jorden. Förhållningssättet skär igenom samhället. Allt från siarna på ledarsidorna till prästerna i politikens olika tempel till oss vanliga syndare som desperat försöker utröna om vår odödliga själ kommer brinna i helvetet eller få fröjdas i himmelriket med alla de härligheter som där utlovas.

De verktyg vi har med oss är de samma som för alla människor sedan tidernas begynnelse i religiösa frågor. Bönen, bikten och offret. Alla är de till hjälp för oss i vårt famlande efter den väg som ska frälsa oss från de avkrokar vi kan hamna på om synden får sätta klorna i vårt kött.

I bönen som idag tar sig uttryck i konsumtion har vi möjlighet att upphöja de dygder vi strävar efter till vårt rättesnöre. Vi ska veta att göra skillnad på vara och vara och lära oss att vara i samklang med våra varor. Att konsumera korrekt är det mest effektiva sättet att visa prov på sin gudsfruktighet.

Men vi gör våra snedsteg. Det tycks vara den ursprungliga paradox som religionen bygger på, att ingen kan vandra spikrätt längs den väg som erbjuds. Då tar vi till bikten och ber om förlåtelse eller åtminstone förståelse för vi är blott människor. Det konstant gnagande malande dåliga samvetet vakar över oss som vore det Jesus självt. Och vi biktar oss till alla som vill lyssna eller som tvingas lyssna eller som råkar lyssna. Eller lyssna och lyssna, kanske kommer höra närmre verkligheten, där öron fångar sporadiska röster i den eviga biktens brus.

Och så offret. Den fysiska konditioneringen av vår uppenbarelse. Syftat att skapa oss i guds avbild. Ändlösa timmar i starkt upplysta lokaler där vi går in smutsiga men utträder rena efter en ordentlig genomkörare. I vart och vartannat gatuhörn hittar vi de heliga offerlokalerna till vilka medlemskap kan lösas. Här finns ett effektivt system på plats för att se till att vi kan utföra vår religion tillsammans med endast likasinnade då medlemskapen sorterar oss efter inkomst.

Världen har för mig en tendens att framstå som obegriplig. Långa nätter sökande i analyser, teorier och krönikor men det är något fundamentalt som saknas. Som om språket har kopplats loss från vad det är tänkt att beskriva. Kanske är det så att språket hör en annan tid till. En tid som inte bottnade i tro. Det når därför inte i kärnan, det är inte med i balens dans utan står skröpligt och håller hov i lokaler som inte längre är salonger utan som nu blivit museum. Skrivaren kan inte längre rikta sin blick mot Voltaire utan bör istället plocka fram sin bibel och läsa som om livet och döden hängde på det.

Dennis Forsgren