Julskinkan är här! Julskinkan är här!
Ropade barnen glatt.
Julyran har gjort dom ett fnatt.
Fadern som heter Mille skulle hämta grisen.
Men något fick honom att stanna vid risen.
”Ska du há den lille griseknoen?”
Sa bonden från den simpla allmogen.
Fadern nickade och såg på grisen lille.
”En sådan fin kille att gille! Jag ska kalla honom för Nille!”
Men väl i bilresan hem så såg Nille, på vår kära Mille.
Han tänkte: ”Hans skinka kan vi ju icke grille!”
Så Mille, som var ett snille, kom på en plan som vi alla kunde gille.
Vår Wille åkte till Ica och berätta vad han ville.
”Julskinkan är här! Julskinkan är här!”
Ropade barnen och klappade den lille griseknoen framför den öppna spisen.
Men oroa er ej läsare; för den är icke för grisen.
Vegansk var nämligen Icas köpta skinka.
Mycket nöjd var grisen där den låg och blinka.
Fadern var nu här och pustade ut.
Äntligen var det stora julhandlandet slut.
Så det blev så att den siste presenten icke var slagen.
För den sista platsen hos familjen hade precis blivit tagen.
