onsdag 5 oktober 2016

Dikt av Angelica Tillaeus

Ruset är jublande euforiskt i natten
pumpar desinfektion över känslorna
i takt med basen från högtalarna
Renande alkohol
läker inga sår
Men sorgen kan se sig själv i spegeln
för en stund
luddig i kanterna
Blåögd ramlar den genom det dansande mörkret
fylld till bredden med
Red Bull, Jägermeister och längtan


Sovande
eller
medvetslös?
Berusningens skönhetssömn
svårdefinierad
Magen kastar upp
nykterhetscynik i morgonljuset
Ångestsmutsig melankoli
i solkiga lakan
Flinande, krälande svart
Är jag som hon?
Infekterade gener
vrider sig i olust

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar