En första spegel, den tredje december, att låta sig speglas i:
Världen blottar sig.
Kala träd och luft som står stilla. Välkomnar min blick.
Överexponerad mark. Stjäl uppmärksamhet från den som inte vill finnas.
Det som var, dör i köld.
Jag fanns inte, jag blir kvar.
Överexponeringen skänker ljus till den som inte ville finnas.
I skenet blir existensen till någonting
vackert.
- Emma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar